Ett sådant här beteende förtjänar inget annat än att varje soldat och officer suger ut så många civilt meriterande utbildningar som möjöligt på så kort tid som möjligt och sen sluta när det blir dags för insats.
Jävla sätt alltså.
Björn for president.
Uppdatering
FM kommenterar
CI kommenterar kommentaren
En reaktion, bra!
Uppdatering #2
Media börjar nu uppmärksamma det absurda i situationen.
Expressen är först ut.
SvD hänger på.
Uppdatering #3
Vad ska man säga?
måndag 29 november 2010
fredag 19 november 2010
Min hammare är bättre än din.
En nybliven snickare får en anställning hos en etablerad stor svens byggfirma. Snickaren kommer direkt från gymnasiet och vet inte så mycket om den stora snickarvärlden utanför gymnasiedörrarna, men han är taggad och arbetsvillig och har en stor arbetsvilja.
När han kommer till jobbet första dagen träffar han sin förman som hälsar honom välkommen och börjar gå igenom hur det fungerar på just det här företaget. Förmannen presenterar den unga snickaren för de andra i arbetslaget, och de går därefter tillsammans iväg till profilshoppen och fixar arbetskläder. Snickaren känner sig glad och välkommen och faktiskt lite stolt över att ha företagets logga på kläderna. Efter att ha fått ut verktyg och bärutrustning ser den unga snickaren ut som ett proffs.
Veckorna går och arbetet flyter på. En dag när snickaren, som nu börjar bli riktigt fäig, sitter i en speciellt ansträngande position och ska slå i en spik inser han en sak, han når inte hammaren. Attans. Han flyttar således fästet till hammaren från ena sidan bältet till andra, perfekt. Dagen efter inser han att "Fasen, hammaren skulle suttit kvar, den används oftast från den sidan." och flyttar således tillbaka den. Det här pågår några dagar på bygget tills han en dag går in på en stor bygghandel och råkar se en bärutrustning som gör att han kan bära hammaren på precis rätt ställe, och han slipper att hammaren slår emot kroppen när han går. PERFEKT! Han går stolt in till förmannen nästföljande dag och visar sitt inköp, förmannen ger tummen upp "Snyggt, hoppas det funkar bra, då kanske vi kan fixa samma till de andra gubbarna. Bra tänkt."
När de andra ser hur enkelt och bekvämt han bär hammaren frågar dom "Var hittade du den där?" Han berättar såklart, och dagen efter har flera av de andra likadana grejer. Förutom en, han har hittat ett ställe som säljer nästan exakt samma fast det går att flytta runt hammaren till ännu bättre ställen. På hans bärutrustnin går det även att fästa fickor för spik, skruvdragare och skruvar. Utan att allt hänger som ett tattarläger.
På det sättet flyter arbetet på fram till den dagen VD'n för byggföretaget dyker upp för att se hur bygget går. Förmannen kallar ner killarna för att VD'n ska få träffa alla.
VD'n, som är gammal byggare själv, ser att alla har liknande bärutrustning, men ändå olika. Han blir fundersam och frågar: "Vad är det där? Duger inte det ni får av oss?" Den unga snickaren säger, full av ungdomlig säkerhet: "Nä, jag fick ont i ryggen av den gamla, och nu slipper jag springa runt och hämta en massa olika verktyg på en massa olika ställen. Går liksom fortare att jobba nu."
VD'n tänker en stund. "Bra tänkt, jag ska tipsa de andra byggarbetsplatserna. Vi ses gubbar."
Ovanstående är rent fiktivt, men inte otänkbart. Snarare tvärtom. Så länge som säkerheten efterföljs med adekvat utrustning är de flesta chefer glada om de anställda hittar vägar/utrustning som gör jobbet lättare och effektivare.
VARFÖR KLARAR INTE FM AV DET!?
Det här är en lite reflektion runt den absurda debatten om stridsväst 2000 och att den modifieras till oigenkännlighet eller byts mot något som fungerar för uppgiften.
Jag har hitintills inte hört ett argument som är vettigt till varför man inte får bära t.ex. Blackhawk-västar, gröna/beiga, och använda SV2000-fickorna.
Om FM vill ha ett yrkesförsvar är det dags att lyssna på soldaterna. Att fippla på med olika varianter och "mörka" att stridsväst2000 inte används är ok (nåja) under en mission. Inte under 8-12 år. Antingen tillåter FM viss egen utrustning, som en bra stridsväst, tilldelar bra utrustning eller så kommer folk sluta.
När han kommer till jobbet första dagen träffar han sin förman som hälsar honom välkommen och börjar gå igenom hur det fungerar på just det här företaget. Förmannen presenterar den unga snickaren för de andra i arbetslaget, och de går därefter tillsammans iväg till profilshoppen och fixar arbetskläder. Snickaren känner sig glad och välkommen och faktiskt lite stolt över att ha företagets logga på kläderna. Efter att ha fått ut verktyg och bärutrustning ser den unga snickaren ut som ett proffs.
Veckorna går och arbetet flyter på. En dag när snickaren, som nu börjar bli riktigt fäig, sitter i en speciellt ansträngande position och ska slå i en spik inser han en sak, han når inte hammaren. Attans. Han flyttar således fästet till hammaren från ena sidan bältet till andra, perfekt. Dagen efter inser han att "Fasen, hammaren skulle suttit kvar, den används oftast från den sidan." och flyttar således tillbaka den. Det här pågår några dagar på bygget tills han en dag går in på en stor bygghandel och råkar se en bärutrustning som gör att han kan bära hammaren på precis rätt ställe, och han slipper att hammaren slår emot kroppen när han går. PERFEKT! Han går stolt in till förmannen nästföljande dag och visar sitt inköp, förmannen ger tummen upp "Snyggt, hoppas det funkar bra, då kanske vi kan fixa samma till de andra gubbarna. Bra tänkt."
När de andra ser hur enkelt och bekvämt han bär hammaren frågar dom "Var hittade du den där?" Han berättar såklart, och dagen efter har flera av de andra likadana grejer. Förutom en, han har hittat ett ställe som säljer nästan exakt samma fast det går att flytta runt hammaren till ännu bättre ställen. På hans bärutrustnin går det även att fästa fickor för spik, skruvdragare och skruvar. Utan att allt hänger som ett tattarläger.
På det sättet flyter arbetet på fram till den dagen VD'n för byggföretaget dyker upp för att se hur bygget går. Förmannen kallar ner killarna för att VD'n ska få träffa alla.
VD'n, som är gammal byggare själv, ser att alla har liknande bärutrustning, men ändå olika. Han blir fundersam och frågar: "Vad är det där? Duger inte det ni får av oss?" Den unga snickaren säger, full av ungdomlig säkerhet: "Nä, jag fick ont i ryggen av den gamla, och nu slipper jag springa runt och hämta en massa olika verktyg på en massa olika ställen. Går liksom fortare att jobba nu."
VD'n tänker en stund. "Bra tänkt, jag ska tipsa de andra byggarbetsplatserna. Vi ses gubbar."
Ovanstående är rent fiktivt, men inte otänkbart. Snarare tvärtom. Så länge som säkerheten efterföljs med adekvat utrustning är de flesta chefer glada om de anställda hittar vägar/utrustning som gör jobbet lättare och effektivare.
VARFÖR KLARAR INTE FM AV DET!?
Det här är en lite reflektion runt den absurda debatten om stridsväst 2000 och att den modifieras till oigenkännlighet eller byts mot något som fungerar för uppgiften.
Jag har hitintills inte hört ett argument som är vettigt till varför man inte får bära t.ex. Blackhawk-västar, gröna/beiga, och använda SV2000-fickorna.
Om FM vill ha ett yrkesförsvar är det dags att lyssna på soldaterna. Att fippla på med olika varianter och "mörka" att stridsväst2000 inte används är ok (nåja) under en mission. Inte under 8-12 år. Antingen tillåter FM viss egen utrustning, som en bra stridsväst, tilldelar bra utrustning eller så kommer folk sluta.
måndag 1 november 2010
Ljuset i slutet på tunneln, eller mörkret i botten på brunnen. (uppdaterad)
Hur man än tolkar regeringens uppgörelse med S och Mp (V var som vanligt obstinat och hoppade av) har vi nu en kompassriktning att följa. Personligen tycker jag att det är bra att det inte finns något slutdatum på insatsen, utan att läget på marken, som Mona uttryckte det, måste få styra.
Uppgörelsen visar att regeringen tagit till sig att militären inte kan skapa fred själva, och S och Mp att militär-civil samverkan är nödvändig.
Bra sa Bill, framtidstro sa Bull.
Tanken att övergå från skyttesoldater till OMLT och instruktörer, militära och polisiära, låter som en sund idé tycker jag, det finns då en chans att fler enheter ur ANA och ANP kan utbildas och röra sig ute på fältet med stöd av erfarna officerare och soldater från ISAF.
Risken är att med ökad OMLT-verksamhet ökar risken för att svenska soldater råkar i eldstrid tillsammans med ANA, men det är en risk vi får ta för ett säkrare läge.
Uppdatering
Uppgörelsen i punktform.
Uppgörelsen visar att regeringen tagit till sig att militären inte kan skapa fred själva, och S och Mp att militär-civil samverkan är nödvändig.
Bra sa Bill, framtidstro sa Bull.
Tanken att övergå från skyttesoldater till OMLT och instruktörer, militära och polisiära, låter som en sund idé tycker jag, det finns då en chans att fler enheter ur ANA och ANP kan utbildas och röra sig ute på fältet med stöd av erfarna officerare och soldater från ISAF.
Risken är att med ökad OMLT-verksamhet ökar risken för att svenska soldater råkar i eldstrid tillsammans med ANA, men det är en risk vi får ta för ett säkrare läge.
Uppdatering
Uppgörelsen i punktform.
söndag 17 oktober 2010
Sluta grina nu.....
.... alla verklighetsfrånvända politiker och kritiker.
I skuggan av ännu ett tragiskt, men ej oväntat, dödsfall i Afghanistan höjs nu fler röster som skanderar "tillbakadragande, tillbakadragande, tillbakadragande".
Vi, bl.a Sverige, har åtagit oss att hjälpa den Afghanska befolkningen bli av med banditer och fanatiker som gör allt för att sko sig på andras lidande. Huruvida vi skulle varit där från början tänker jag inte kommentera, men nu är vi där och det är naivt att tro att bara för att några ledande politiker tycker att den Afghanska regeringen, förtroendevald "my ass", borde kunna ta över ansvaret från 2013 så ska vi lämna allt vind för våg.
Snälla nån.
Under den senaste tiden har den svenska kontingenten fått en mer aktiv roll i säkerhetsarbetet och följaktligen ökar attackerna mot svenska patruller.
"News flash": De svenska soldaterna i Affe är just det: SOLDATER! som med vapen i hand ska utföra ett farligt arbete. Jamen låt dom göra det då, och låt dom arbeta klart så vi går i mål någon gång. Sluta inte nu bara för att det blir tungt.
Den som sig i leken ger, får leken tåla. Det gällde när vi var barn och spelade fotboll/bandy/hockey/handboll m.m. och det gäller nu.
5 stupade är en tragedi, men med tanke på alla de som varit nere så är det en låg siffra och visar på kvaliteten hos de svenska soldaterna.
"Keep up the good work"
I skuggan av ännu ett tragiskt, men ej oväntat, dödsfall i Afghanistan höjs nu fler röster som skanderar "tillbakadragande, tillbakadragande, tillbakadragande".
Vi, bl.a Sverige, har åtagit oss att hjälpa den Afghanska befolkningen bli av med banditer och fanatiker som gör allt för att sko sig på andras lidande. Huruvida vi skulle varit där från början tänker jag inte kommentera, men nu är vi där och det är naivt att tro att bara för att några ledande politiker tycker att den Afghanska regeringen, förtroendevald "my ass", borde kunna ta över ansvaret från 2013 så ska vi lämna allt vind för våg.
Snälla nån.
Under den senaste tiden har den svenska kontingenten fått en mer aktiv roll i säkerhetsarbetet och följaktligen ökar attackerna mot svenska patruller.
"News flash": De svenska soldaterna i Affe är just det: SOLDATER! som med vapen i hand ska utföra ett farligt arbete. Jamen låt dom göra det då, och låt dom arbeta klart så vi går i mål någon gång. Sluta inte nu bara för att det blir tungt.
Den som sig i leken ger, får leken tåla. Det gällde när vi var barn och spelade fotboll/bandy/hockey/handboll m.m. och det gäller nu.
5 stupade är en tragedi, men med tanke på alla de som varit nere så är det en låg siffra och visar på kvaliteten hos de svenska soldaterna.
"Keep up the good work"
lördag 16 oktober 2010
Mer strid.
Har genomfört en otroligt nyttig och rolig övning: 4 grupper släpps lös på varsin sida av ett terrängavsnitt med ordern "sök upp och slå motståndaren inom område XX/YY". Det faktum att ingen av grupperna visste vilket område de andra grupperna hade eller att de fått samma order gjorde saken mer intressant.
Så, med fickorna fulla med am, inklusive granater och extra magasin (mums), ådrorna fulla med adrenlin och simfire-utrustning påtagen drog stora kriget igång. Det var länge sedan jag gick i färdigställning så länge och var så spänd, det vilade trots allt rätt mycket prestige över det hela.
Efter att gått runt en bra stund och ledan började sätt in så.....
Ja, eldstriden var över på ett ögonblick, med ett antal skadade på båda sidor. Många läxor lärda; breddgruppering är inte helt fel, att målange är en bra sak, stå upp och springa är en dålig idé, osv, osv. Tror t.o.m. det var en "blue on blue" i en av eldstriderna. Obra.
I båda områdena lyckades (eller misslyckades om så man vill) en soldat ur en grupp se och tappa bort den andra gruppen.
Efter lunch var det dags för plutons anfall mot förskansad motståndare. Slutade med mycket eld i luften och en del granater flög, från båda håll. Att vara på förhand i eldställning är starkt, att vara tre gånger så stor styrka är starkare. Även om en grupp i eldställning gjorde stor skada på den anfallande styrkan är det lätt att slå en motsåndare om man har en grupp som kan göra omfattning i sida: Det vill säga, 2 grupper framifrån och en från sidan. Utgången var rätt given från början.
F*n alltså. Det är ett intressant jobb vi valt: Springa (nåja) runt med tung ryggsäck, öva på att på bästa och effektivaste sätt slå ihjäl motståndare med eller utan eldinsats och tycka det är fullt normalt att gå runt med en Ak5C i näven, nästan konstigt utan den faktiskt. Undrar hur det kommer kännas den dagen det civila mörkret sänker sig över oss igen?
Nu är det långhelg efter en period med långa dagar, sen drar "konflikten" igång igen.
Så, med fickorna fulla med am, inklusive granater och extra magasin (mums), ådrorna fulla med adrenlin och simfire-utrustning påtagen drog stora kriget igång. Det var länge sedan jag gick i färdigställning så länge och var så spänd, det vilade trots allt rätt mycket prestige över det hela.
Efter att gått runt en bra stund och ledan började sätt in så.....
Ja, eldstriden var över på ett ögonblick, med ett antal skadade på båda sidor. Många läxor lärda; breddgruppering är inte helt fel, att målange är en bra sak, stå upp och springa är en dålig idé, osv, osv. Tror t.o.m. det var en "blue on blue" i en av eldstriderna. Obra.
I båda områdena lyckades (eller misslyckades om så man vill) en soldat ur en grupp se och tappa bort den andra gruppen.
Efter lunch var det dags för plutons anfall mot förskansad motståndare. Slutade med mycket eld i luften och en del granater flög, från båda håll. Att vara på förhand i eldställning är starkt, att vara tre gånger så stor styrka är starkare. Även om en grupp i eldställning gjorde stor skada på den anfallande styrkan är det lätt att slå en motsåndare om man har en grupp som kan göra omfattning i sida: Det vill säga, 2 grupper framifrån och en från sidan. Utgången var rätt given från början.
F*n alltså. Det är ett intressant jobb vi valt: Springa (nåja) runt med tung ryggsäck, öva på att på bästa och effektivaste sätt slå ihjäl motståndare med eller utan eldinsats och tycka det är fullt normalt att gå runt med en Ak5C i näven, nästan konstigt utan den faktiskt. Undrar hur det kommer kännas den dagen det civila mörkret sänker sig över oss igen?
Nu är det långhelg efter en period med långa dagar, sen drar "konflikten" igång igen.
Motivationssäck: LK100
Första gången jag såg den här bilden såg den löjlig ut, sen började jag tänka tillbaka på min värnplikt och tänkte att "jo, det kanske var så".
Häromdagen marscherade vi ut i terrängen med fullastad (nästan) LK100, hade stridsövningar, och marscherade tillbaka. Plötsligt såg den där bilden ut som ett bekvämt alternativ och inte det minsta orealistisk.
Frågan är då; vad tror ni djurrättsaktivister skulle säga om vi använde hästar eller åsnor och lastade dom med nära på 1/2 deras vikt? Skillnaden är väl att vi valt det här jobbet frivilligt (även om LK100 inte stod med i annonsen) och det är väl bara att träna mer.
Ja ja, motiverad blev man iallafall. Vilken typ av motivation låter jag var och en själv tänka ut.
Nu ska jag lägga mig i sträckbänken för att återfå normallängd.
torsdag 7 oktober 2010
Eldfest i dagarna tre.
Hade varit fullständigt underbart. Men tre dagars stridsövning i skogen med tillämpade moment med B-styrka och tagande av terräng med hel pluton.
Mums.
Väldigt nyttigt att rosta av kunskaperna och ena allas små nycker till några standardförfaranden. Vilka tillslut satt någorlund, tillräckligt för att få gruppen att agera mer eller mindre instinktivt.
Att avsluta en övningsserie med full plutons frr, bli påskjutna och göra omfattning i plutons ram är en ynnest. F*n va' kul det här är.
- Spöregn långa stunder = ALLT är blött.
+ Bra med en B-styrka som agerar "rätt"; inte stå still och bara vänta, hålla ner huvudet när det skjuts och genomtänkta synpunkter och förbättringsförslag.
Dessutom får vi betalt för det.
Mums.
Väldigt nyttigt att rosta av kunskaperna och ena allas små nycker till några standardförfaranden. Vilka tillslut satt någorlund, tillräckligt för att få gruppen att agera mer eller mindre instinktivt.
Att avsluta en övningsserie med full plutons frr, bli påskjutna och göra omfattning i plutons ram är en ynnest. F*n va' kul det här är.
- Spöregn långa stunder = ALLT är blött.
+ Bra med en B-styrka som agerar "rätt"; inte stå still och bara vänta, hålla ner huvudet när det skjuts och genomtänkta synpunkter och förbättringsförslag.
Dessutom får vi betalt för det.
lördag 2 oktober 2010
Nu kokar det.
SÄPO har gått ut med att hotnivån mot sverige är på nivå 3 av 5, "Förhöjd hotbild".
Nere i europa rustar sig länderna för storskaliga terrorattacker som mest liknar något ur en dålig film.
Frågan är då; hur påverkar det här oss soldater? Vi som med stor sannolikhet kommer sättas in om det nu sker en sådan attack som tidningarna målar upp.
Kommer det skyndas på vad gäller resurser eller sitter FML och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer regering och riksdag nu ta sitt förnuft tillbaka och fördela budgeten annorlunda eller sitter dom och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer de sammantagna underrättelsetjänsternas bedömning ligga till någon grund för sveriges militärs agerande över huvud taget.
Kommer en eventuell attack nere på kontinenten överhuvudtaget ge någon respons, eller kommer våra politiker fortfarande sitta med huvudet i armhålan och tänka, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Intressanta tider för oss soldater som till syvene och sist valt ett jobb som går ut på att på uppdrag av de styrande gå i utpekad riktning, utföra beordrad uppgift och röja undan de som står i vägen. Inget att hymla om, vi tränar för att med vapen i hand och granater i fickan utföra det arbete våra förtroendevalda lagt på oss.
Nere i europa rustar sig länderna för storskaliga terrorattacker som mest liknar något ur en dålig film.
Frågan är då; hur påverkar det här oss soldater? Vi som med stor sannolikhet kommer sättas in om det nu sker en sådan attack som tidningarna målar upp.
Kommer det skyndas på vad gäller resurser eller sitter FML och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer regering och riksdag nu ta sitt förnuft tillbaka och fördela budgeten annorlunda eller sitter dom och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer de sammantagna underrättelsetjänsternas bedömning ligga till någon grund för sveriges militärs agerande över huvud taget.
Kommer en eventuell attack nere på kontinenten överhuvudtaget ge någon respons, eller kommer våra politiker fortfarande sitta med huvudet i armhålan och tänka, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Intressanta tider för oss soldater som till syvene och sist valt ett jobb som går ut på att på uppdrag av de styrande gå i utpekad riktning, utföra beordrad uppgift och röja undan de som står i vägen. Inget att hymla om, vi tränar för att med vapen i hand och granater i fickan utföra det arbete våra förtroendevalda lagt på oss.
torsdag 30 september 2010
Världens bästa jobb....
... känns det som jag har just nu.
Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.
Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.
Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"
ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.
Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.
Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.
Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"
ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.
To Fack, or not to Fack? Del 3
The saga continues.
Har under veckan fått information från de olika fackliga organisationerna som verkar inom FM.
Vad säger man?!
På frågan; vad händer om ni står som ombud för både arbetstagare och arbetsgivare (soldat vs. befäl) fås endast flyktiga svar om "enighet", "allas rätt", "vi hjälper båda", osv. Inget definitivt när det gäller hjälp till den lilla soldaten.
Däremot ger dom en bra bild av en enad front mot FML i många frågor som rör kollektivet; försäkringar, löner, m.m.
Så, gå med eller inte?
Ur en storkollektiv synvinkel: Ja. De fackliga org. gör bra saker som gäller alla.
Ur en personlig synvinkel: Njaä. De ger ett intryck av att vi är obetydliga och endast värda att bry sig om som ett kollektiv. (se ovan).
Bara att fundera vidare alltså.
Har under veckan fått information från de olika fackliga organisationerna som verkar inom FM.
Vad säger man?!
På frågan; vad händer om ni står som ombud för både arbetstagare och arbetsgivare (soldat vs. befäl) fås endast flyktiga svar om "enighet", "allas rätt", "vi hjälper båda", osv. Inget definitivt när det gäller hjälp till den lilla soldaten.
Däremot ger dom en bra bild av en enad front mot FML i många frågor som rör kollektivet; försäkringar, löner, m.m.
Så, gå med eller inte?
Ur en storkollektiv synvinkel: Ja. De fackliga org. gör bra saker som gäller alla.
Ur en personlig synvinkel: Njaä. De ger ett intryck av att vi är obetydliga och endast värda att bry sig om som ett kollektiv. (se ovan).
Bara att fundera vidare alltså.
lördag 18 september 2010
En, för mig, bra orsak till att bli soldat....
... är att få möjligheten att hjälpa andra.
Det känns bra att läsa om hur fredsbevarande trupper möjliggör för mindre lyckligt lottade att genomföra en så, för oss, så självklar sak som ett val.
Ett bra argument för mig att skriva på.
Det känns bra att läsa om hur fredsbevarande trupper möjliggör för mindre lyckligt lottade att genomföra en så, för oss, så självklar sak som ett val.
Ett bra argument för mig att skriva på.
fredag 17 september 2010
I ljusan låga.... (uppdaterad)
låg dockan.
"LIGG NER, LIGG NER.... LIGG STILL, HÅLL IN ARMAR OCH BEN. JAG SLÄCKER"
Hördes dåna över fältet när vi alla gjorde tappra försök att se till att "personen" som brann inte skulle må allt för dåligt. Tydligen gör det ont att brinna och det är schysst att hjälpa till om det händer.
Ja, brandutbildning handlar det om förstås. Kul och nyttigt, att lägga på kommandon för att simulera en riktig brand i person skruvade upp tempot och adrenalinet så till den milda grad att flera av oss fick kämpa för att släcka en stillaliggande docka. Tur att man fick göra det i lugn och ro, i jämförelse alltså, innan.
Släcka oljebrand var inte heller en barnlek, jädrans vad det brann, gick åt en hel del brandsläckare.
Men kul är det i alla fall. Det bor en liten pyroman i oss alla.
Tårgaskammaren han vi också med, inga problem med den. Lite sveda här och där får man räkna med, och det är bara att bita ihop. Nån fick för sig att testa SoldFs tes om att använda granris vid saneringen, funkar tydligen skitbra. (Ene och tall återstår att testa.)
En och annan tår fälldes dock när vi gick igenom den, tillräckligt, utvädrade kammaren. Utan mask. Lite rödsprängda ögon här och där, och ingen mer förkylning hos plutonen. Nezeril, vad fan är det?!
Vi han även med att drilla grupps former. På ett fält. Med högt gräs. Som fastnar runt fötterna. Fältfys på ett roligt vis. Jäkligt kul att se att det sitter i ryggraden hos de flesta, och de som är lite mer ringrostiga tog rygg och kom ikapp.
Som sagt, en bra dag på jobbet (onsdagen): Tårgasövning, brandövning och stridsgrupperingsformer.
WHOAA!
(uppdatering)
Måste inflika en reflektion till:
En bra chef leder från främsta leden, kul att se att chefer upp till kompc är med och grottar i leran och gasen.
WHOAA!
"LIGG NER, LIGG NER.... LIGG STILL, HÅLL IN ARMAR OCH BEN. JAG SLÄCKER"
Hördes dåna över fältet när vi alla gjorde tappra försök att se till att "personen" som brann inte skulle må allt för dåligt. Tydligen gör det ont att brinna och det är schysst att hjälpa till om det händer.
Ja, brandutbildning handlar det om förstås. Kul och nyttigt, att lägga på kommandon för att simulera en riktig brand i person skruvade upp tempot och adrenalinet så till den milda grad att flera av oss fick kämpa för att släcka en stillaliggande docka. Tur att man fick göra det i lugn och ro, i jämförelse alltså, innan.
Släcka oljebrand var inte heller en barnlek, jädrans vad det brann, gick åt en hel del brandsläckare.
Men kul är det i alla fall. Det bor en liten pyroman i oss alla.
Tårgaskammaren han vi också med, inga problem med den. Lite sveda här och där får man räkna med, och det är bara att bita ihop. Nån fick för sig att testa SoldFs tes om att använda granris vid saneringen, funkar tydligen skitbra. (Ene och tall återstår att testa.)
En och annan tår fälldes dock när vi gick igenom den, tillräckligt, utvädrade kammaren. Utan mask. Lite rödsprängda ögon här och där, och ingen mer förkylning hos plutonen. Nezeril, vad fan är det?!
Vi han även med att drilla grupps former. På ett fält. Med högt gräs. Som fastnar runt fötterna. Fältfys på ett roligt vis. Jäkligt kul att se att det sitter i ryggraden hos de flesta, och de som är lite mer ringrostiga tog rygg och kom ikapp.
Som sagt, en bra dag på jobbet (onsdagen): Tårgasövning, brandövning och stridsgrupperingsformer.
WHOAA!
(uppdatering)
Måste inflika en reflektion till:
En bra chef leder från främsta leden, kul att se att chefer upp till kompc är med och grottar i leran och gasen.
WHOAA!
måndag 13 september 2010
Teori.....
... teori, teori och mer teori.
Teori om "vad just vi gör här på regementet?".
Teori om framtiden, det lilla vi vet (eller allt vi inte vet, om ni så vill).
Teori om idrott.
Teori om arbetsmiljö.
Teori om PRIO. (fast vi kommer inte kunna använda det av någon anledning, nåt om inloggning).
Teori om facket.
Teori om teori.
Härliga 2 veckor framför oss. Tur att vi får lite tid till att fysa och drilla excercis så vi får känna oss lite militäriska i alla fall.
Teori om "vad just vi gör här på regementet?".
Teori om framtiden, det lilla vi vet (eller allt vi inte vet, om ni så vill).
Teori om idrott.
Teori om arbetsmiljö.
Teori om PRIO. (fast vi kommer inte kunna använda det av någon anledning, nåt om inloggning).
Teori om facket.
Teori om teori.
Härliga 2 veckor framför oss. Tur att vi får lite tid till att fysa och drilla excercis så vi får känna oss lite militäriska i alla fall.
lördag 11 september 2010
Puts och studs.
Ännu en vecka har nu gått. En vecka fylld med i stort sett 3 saker; Fys, excercis och vapenhantering. Väldigt stereotypt militärt med andra ord.
Har en trött dag idag efter den gångna veckan, så ni får ursäkta det korta inlägget, men en sak som MÅSTE sägas är att vår pluton i nuläget är bra mycket bättre skyttar än den andra plutonen. Eller vad sägs om 6 (tror jag det var) skjutövningar inklusive inskjutning avklarade, medan den andra plutonen fortfarande höll på med inskjutning. Kan ha att göra med att våra befäl lämnar över skjutningarna på respektive gruppchef = mer effektivt tidsutnyttjande. Kul är det i vilket fall som helst.
Det känns fortfarande märkligt att gå runt i uniform, stridsutrustning och vapen och göra det vi gör och dessutom få betalt för det. Hur många är förunnade att ha som yrke det dom tycker är kul?
(ps. Ryktena går nu på plutonen om vem "Soldaten" är. Den som lever får se. ds.)
Har en trött dag idag efter den gångna veckan, så ni får ursäkta det korta inlägget, men en sak som MÅSTE sägas är att vår pluton i nuläget är bra mycket bättre skyttar än den andra plutonen. Eller vad sägs om 6 (tror jag det var) skjutövningar inklusive inskjutning avklarade, medan den andra plutonen fortfarande höll på med inskjutning. Kan ha att göra med att våra befäl lämnar över skjutningarna på respektive gruppchef = mer effektivt tidsutnyttjande. Kul är det i vilket fall som helst.
Det känns fortfarande märkligt att gå runt i uniform, stridsutrustning och vapen och göra det vi gör och dessutom få betalt för det. Hur många är förunnade att ha som yrke det dom tycker är kul?
(ps. Ryktena går nu på plutonen om vem "Soldaten" är. Den som lever får se. ds.)
fredag 3 september 2010
Äntligen, nu kör vi!
Sådär, då var vi igång då.
Nu har mitt nya liv som en del av yrkesarmén dragit igång, och vad kan jag säga om det?
Inte mycket.
Vi har i nuläget inte hunnit med så hemskt mycket; pårustning, ID-kort, fys-hinderbana, mer materiel, fys-idioten modell jättejobbig, mer materiel, vapentjänst (läs repetition på ladda/patron ur och prestanda, fys-orientering, osv. Det vill säga, än så länge bara ronket runt omkring inryck, och en massa fys om ni missade. 1 timme om dagen, minst.
MEN, det känns jäkligt skönt att vara tillbaka i grönkläder igen. Att vi får betydligt mer ansvar och att våra plutonsbefäl behandlar oss som de kollegor (om än inte lika utbildade) vi defacto är får mig att studsa upp ur sängen 05:30 och se fram emot ännu en dag i M90L/F, kanske i stridsutrustning idag igen.
Skönt gäng är det också, bra soldater överlag, riktigt bra på vissa håll. I plutonen finns flertalet soldater som egentligen bara hunnit hem och bytt från ökenuniformen till den gröna, där snackar vi kompetens och erfarenhet, och befälen är inte sena att utnyttja den kompetensen. Mycket bra anser jag, då det är direkt korkat att inte ta tillvara dessa indivders styrka.
Den största överraskningen är tempot som satts, vi hinner med väldigt mycket mer än vad som hans med under den första tiden på GU'n. Kanske inte så konstigt iofs, eftersom det förväntas av oss att något ska ha stannat kvar sedan vi muckade.
En bra vecka, och jag ser fram emot nästa. Måndagsångesten har bytts mot fredagsångest; "Varför är helgen så lååååååång!?". Å andra sidan, kan vara bra för kroppen att vila lite. Kompanichefens sista ord var att "Det är helt ok att träna i helgen, om ni känner att ni vill. Men INTE benen, vi vill inte att ni går sönder." Kloka ord.
Nu har mitt nya liv som en del av yrkesarmén dragit igång, och vad kan jag säga om det?
Inte mycket.
Vi har i nuläget inte hunnit med så hemskt mycket; pårustning, ID-kort, fys-hinderbana, mer materiel, fys-idioten modell jättejobbig, mer materiel, vapentjänst (läs repetition på ladda/patron ur och prestanda, fys-orientering, osv. Det vill säga, än så länge bara ronket runt omkring inryck, och en massa fys om ni missade. 1 timme om dagen, minst.
MEN, det känns jäkligt skönt att vara tillbaka i grönkläder igen. Att vi får betydligt mer ansvar och att våra plutonsbefäl behandlar oss som de kollegor (om än inte lika utbildade) vi defacto är får mig att studsa upp ur sängen 05:30 och se fram emot ännu en dag i M90L/F, kanske i stridsutrustning idag igen.
Skönt gäng är det också, bra soldater överlag, riktigt bra på vissa håll. I plutonen finns flertalet soldater som egentligen bara hunnit hem och bytt från ökenuniformen till den gröna, där snackar vi kompetens och erfarenhet, och befälen är inte sena att utnyttja den kompetensen. Mycket bra anser jag, då det är direkt korkat att inte ta tillvara dessa indivders styrka.
Den största överraskningen är tempot som satts, vi hinner med väldigt mycket mer än vad som hans med under den första tiden på GU'n. Kanske inte så konstigt iofs, eftersom det förväntas av oss att något ska ha stannat kvar sedan vi muckade.
En bra vecka, och jag ser fram emot nästa. Måndagsångesten har bytts mot fredagsångest; "Varför är helgen så lååååååång!?". Å andra sidan, kan vara bra för kroppen att vila lite. Kompanichefens sista ord var att "Det är helt ok att träna i helgen, om ni känner att ni vill. Men INTE benen, vi vill inte att ni går sönder." Kloka ord.
lördag 28 augusti 2010
Oroligt nu.
I bakvattnet av valrörelsen dyker det upp små orosbubblor. Eller åtminstone en; de rödgrönas bantningsförslag för försvaret.
Det som slår mig är att de vill minska anslagen med ett antal miljarder (hur mycket är under debatt för tillfället, inom oppositionen).
Ett antal miljarder!
Som purfärsk anställd smakar det beskt. De återstående pengarna ska räcka till bland annat anskaffning av nya pansarbussar (kan det bli klart någon gång eller?!), helikoptrar (hur lång tid kan det ta?), stora fina ytfartyg (undrar om de blir beväpnade snart?) och fler ubåtar (den enda komplett operationella plattformen?), som jag förstått det.
Frågan är då; blir det pengar kvar för att betala våra, AGSSs, löner, eller kommer FM bli tvungna att med politikerkniven mot strupen avskeda sina soldater p.g.a. pengabrist?
Vi får se vad som händer nu efter valet, hur mycket (S) lyckas stå emot (V) och (Mp) vid en eventuell valseger (hugaligen).
Blir nog alliansen för mig som det verkar. (Och jag lär inte vara direkt i minoritet bland mina kollegor).
ps. Ursäkta den långa frånvaron från skrivandet, semester utan internet, begränsad mobiltäckning och endast statlig TV är underbart. ds.
Det som slår mig är att de vill minska anslagen med ett antal miljarder (hur mycket är under debatt för tillfället, inom oppositionen).
Ett antal miljarder!
Som purfärsk anställd smakar det beskt. De återstående pengarna ska räcka till bland annat anskaffning av nya pansarbussar (kan det bli klart någon gång eller?!), helikoptrar (hur lång tid kan det ta?), stora fina ytfartyg (undrar om de blir beväpnade snart?) och fler ubåtar (den enda komplett operationella plattformen?), som jag förstått det.
Frågan är då; blir det pengar kvar för att betala våra, AGSSs, löner, eller kommer FM bli tvungna att med politikerkniven mot strupen avskeda sina soldater p.g.a. pengabrist?
Vi får se vad som händer nu efter valet, hur mycket (S) lyckas stå emot (V) och (Mp) vid en eventuell valseger (hugaligen).
Blir nog alliansen för mig som det verkar. (Och jag lär inte vara direkt i minoritet bland mina kollegor).
ps. Ursäkta den långa frånvaron från skrivandet, semester utan internet, begränsad mobiltäckning och endast statlig TV är underbart. ds.
måndag 2 augusti 2010
Jaha, vad händer sen då?
Chefsingenjören tar upp en väldigt aktuell och viktig fråga; vad händer efter tjänstgöringen i FM?
De flesta som kommer skriva på är ungdomar under 25 utan arbetslivserfarenhet och utbildning (högst ovetenskapligt påstående från min sida, men det mest troliga).
Det måste till en förändring från arbetsgivarnas sida, alla arbetsgivare. Försvarsmakten måste "civilisera" sina utbildningsbevis för att bli gångbara på den öppna arbetsmarknaden och de civila arbetsgivarna måste lära sig att översätta en fd soldats kunskaper till den egna verksamheten.
Hur många gamla värnpliktiga/utlandssoldater finns det inte där ute som kört fordon som är betydligt tyngre än de flesta fordon på Sveriges vägar, och som är/var dugliga på det, som inte har minsta chans att omsätta dessa kunskaper till det civila livet? Hur många patgb-förare skulle inte kunna köra buss, med en kortare kompletteringsutbildning. En Patria är faktiskt inte mycket mer än en beväpnad pansarbuss. Fast bättre.
Så, till FM: Hur tänker ni göra?
Om försvarsmakten vill rekrytera ungdomar är det ett ypperligt argument att ge dessa ungdomar möjligheten att faktiskt skaffa sig kunskaper som är nyttiga även utan uniform.
Tänk på det.
De flesta som kommer skriva på är ungdomar under 25 utan arbetslivserfarenhet och utbildning (högst ovetenskapligt påstående från min sida, men det mest troliga).
Det måste till en förändring från arbetsgivarnas sida, alla arbetsgivare. Försvarsmakten måste "civilisera" sina utbildningsbevis för att bli gångbara på den öppna arbetsmarknaden och de civila arbetsgivarna måste lära sig att översätta en fd soldats kunskaper till den egna verksamheten.
Hur många gamla värnpliktiga/utlandssoldater finns det inte där ute som kört fordon som är betydligt tyngre än de flesta fordon på Sveriges vägar, och som är/var dugliga på det, som inte har minsta chans att omsätta dessa kunskaper till det civila livet? Hur många patgb-förare skulle inte kunna köra buss, med en kortare kompletteringsutbildning. En Patria är faktiskt inte mycket mer än en beväpnad pansarbuss. Fast bättre.
Så, till FM: Hur tänker ni göra?
Om försvarsmakten vill rekrytera ungdomar är det ett ypperligt argument att ge dessa ungdomar möjligheten att faktiskt skaffa sig kunskaper som är nyttiga även utan uniform.
Tänk på det.
söndag 25 juli 2010
To Fack, or not to Fack? Del 2
Det pratas mycket nu i försvarsbloggvärlden om det nya personalförsörjningssystemet. Flertalet skribenter och kommentatorer vädrar frågan om soldaternas rätt till facklig organisation.
Jag måste var ärlig, trots att jag varit väl insnärjd i det fackliga arbetet på min tidigare arbetsplats, att jag är benägen att hålla med om många av de argument som ställs upp mot att soldater ska ha rätt att organiserar sig fackligt. Det kanske sticker i ögonen på en del, men så är det i alla fall.
Fram tills dess att mitt nya arbetsliv börjar måste jag nu ta mig en lång funderare; ska jag gå med i facket (officersförbundet är väl det enda som finns än så länge) eller inte.
Om svaret är ja, då kanske det är en bra idé att organisera en helt ny organisation.
Vad sägs om:
Sveriges Soldaters Fackförbund, SSoldF
Vi får se.
Jag måste var ärlig, trots att jag varit väl insnärjd i det fackliga arbetet på min tidigare arbetsplats, att jag är benägen att hålla med om många av de argument som ställs upp mot att soldater ska ha rätt att organiserar sig fackligt. Det kanske sticker i ögonen på en del, men så är det i alla fall.
Fram tills dess att mitt nya arbetsliv börjar måste jag nu ta mig en lång funderare; ska jag gå med i facket (officersförbundet är väl det enda som finns än så länge) eller inte.
Om svaret är ja, då kanske det är en bra idé att organisera en helt ny organisation.
Vad sägs om:
Sveriges Soldaters Fackförbund, SSoldF
Vi får se.
torsdag 22 juli 2010
Mer eller mindre professionella tyckare. (uppdaterad)
Det pågår just nu en debatt på Newsmill om det nya personalförsörjningssystemet och det nya systemet med yrkessoldater.
Många bra åsikter, och flertalet mindre bra.
Det är intressant att se hur så många kan så mycket om så lite, och hur deras åsikter speglar deras kunskaper. Det jag saknar är en bra debatt där vi som faktiskt ska göra skitgörat får säga vårt. Inte lätt att hitta vad vi som frivilligt valt att skriva på tycker. Vad vi vill uppnå och vad vi anser vara en bra personalpolitik.
Vi får se till årsskiftet då första omgången kommit igång vem som har rätt och vem som har fel av alla tyckare över våra huvuden. För det är ingen som frågar oss. Inte mig i alla fall.
(Uppdatering)
En soon-to-be anställd soldats synvinkel.
Rekryteringen:
Mångas åsikt om rekryteringen till det nya försvaret, yrkesförsvaret, är att den bara kommer dra till sig arbetslösa som inte får något annat, vapentokiga, svagsinta, MÖP:ar, mm. I min omgivning, då tänker jag framförallt på de divergenta klientelet i Hemvärnet, är det flertalet som gärna skulle följa med mig in i firman: OM de inte var allt för stadgade i sitt nuvarande yrke, OM de orkade rent fysiskt (vilket många av dessa individer gör), OM yrket hade lite högre status, OM, OM, OM osv...... Själva rekryteringsprocessen är det ingen som egentligen kommenterar, bra eller dåligt. Den samlade bilden jag får är att många före detta värnpliktiga är positivt inställda till att skriva på, OM det inte vore för det ekonomiska, om jag får hårdra det lite.
Villkoren:
De villkor vi skriver under på är, ur en konkurrenssynvinkel, urusla. Men vi har själv valt det. Det gör det intressant att läsa om hur dåliga villkoren är, att ingen kommer vilja vara med och leka (märkligt att vi är så pass många i alla fall), ekonomsikt och arbetsmässigt. Ekonomiskt kan jag till största delen hålla med, tappar själv ett antal tusen/månad, men arbetsmässigt håller jag inte med alls. Det här arbetet är enormt skilt från de flesta andra yrken, även det gamla officersyrket. Du förväntas ställa upp på en rigorös träning som tar på dig psykiskt och fysiskt. Du förväntas ställa upp på att, med vapen i hand, vara ett verktyg för makthavarna. Du förväntas att i värsta fall ta en annans människas liv, reflexmässigt och professionellt. Du förväntas göra allt detta utan att veta om du kommer hem från nästa stationering i en flygstol eller en säck. Hårt men sant.
MEN, alla vi som skriver på det här avtalet vet redan att detta gäller. Så sluta gnälla om hur usla villkoren är för oss soldater tills dess att vi klagar själva. (Ok, ekonomin kan jag redan nu säga att den borde förbättras.)
Utbildning/Rotation/Återhämtning/Högvakt/Beredskap:
Vad vi ska göra, under vår tid i grönt, när vi inte är på insats är lite av ett svart hål för mig. Hitintills har ingen kunnat ge helt klara besked om vad som gäller. Hoppas det kommer upp någon typ av schema i närtid, och gärna ett som sträcker sig ett par månader åtminstone.
Så, förslag på förbättringar kanske.
Jag har egentligen bara 3 förbättringsförslag till debatten
Många bra åsikter, och flertalet mindre bra.
Det är intressant att se hur så många kan så mycket om så lite, och hur deras åsikter speglar deras kunskaper. Det jag saknar är en bra debatt där vi som faktiskt ska göra skitgörat får säga vårt. Inte lätt att hitta vad vi som frivilligt valt att skriva på tycker. Vad vi vill uppnå och vad vi anser vara en bra personalpolitik.
Vi får se till årsskiftet då första omgången kommit igång vem som har rätt och vem som har fel av alla tyckare över våra huvuden. För det är ingen som frågar oss. Inte mig i alla fall.
(Uppdatering)
En soon-to-be anställd soldats synvinkel.
Rekryteringen:
Mångas åsikt om rekryteringen till det nya försvaret, yrkesförsvaret, är att den bara kommer dra till sig arbetslösa som inte får något annat, vapentokiga, svagsinta, MÖP:ar, mm. I min omgivning, då tänker jag framförallt på de divergenta klientelet i Hemvärnet, är det flertalet som gärna skulle följa med mig in i firman: OM de inte var allt för stadgade i sitt nuvarande yrke, OM de orkade rent fysiskt (vilket många av dessa individer gör), OM yrket hade lite högre status, OM, OM, OM osv...... Själva rekryteringsprocessen är det ingen som egentligen kommenterar, bra eller dåligt. Den samlade bilden jag får är att många före detta värnpliktiga är positivt inställda till att skriva på, OM det inte vore för det ekonomiska, om jag får hårdra det lite.
Villkoren:
De villkor vi skriver under på är, ur en konkurrenssynvinkel, urusla. Men vi har själv valt det. Det gör det intressant att läsa om hur dåliga villkoren är, att ingen kommer vilja vara med och leka (märkligt att vi är så pass många i alla fall), ekonomsikt och arbetsmässigt. Ekonomiskt kan jag till största delen hålla med, tappar själv ett antal tusen/månad, men arbetsmässigt håller jag inte med alls. Det här arbetet är enormt skilt från de flesta andra yrken, även det gamla officersyrket. Du förväntas ställa upp på en rigorös träning som tar på dig psykiskt och fysiskt. Du förväntas ställa upp på att, med vapen i hand, vara ett verktyg för makthavarna. Du förväntas att i värsta fall ta en annans människas liv, reflexmässigt och professionellt. Du förväntas göra allt detta utan att veta om du kommer hem från nästa stationering i en flygstol eller en säck. Hårt men sant.
MEN, alla vi som skriver på det här avtalet vet redan att detta gäller. Så sluta gnälla om hur usla villkoren är för oss soldater tills dess att vi klagar själva. (Ok, ekonomin kan jag redan nu säga att den borde förbättras.)
Utbildning/Rotation/Återhämtning/Högvakt/Beredskap:
Vad vi ska göra, under vår tid i grönt, när vi inte är på insats är lite av ett svart hål för mig. Hitintills har ingen kunnat ge helt klara besked om vad som gäller. Hoppas det kommer upp någon typ av schema i närtid, och gärna ett som sträcker sig ett par månader åtminstone.
Så, förslag på förbättringar kanske.
Jag har egentligen bara 3 förbättringsförslag till debatten
- GMU för alla: Är det verkligen så svårt att förstå att intresset för det militära måste väckas hos många? Ni som är i firman, fråga era kollegor hur många som kom på att de ville bli officerare innan de rykte in, och hur många som kom på det under värnplikten.
- Bättre lön: Drygt 16' för en soldat och drygt 18' för en gruppchef. IG!
- Insatsschema (Nytt begrepp?!): Det ska lätt gå att utläsa för de som skriver på för ett liv i grönt hur mycket just den enheten förväntas vara ute på insats.
lördag 10 juli 2010
To Fack, or not to Fack?
That is the question.
Ursäkta ordvitsen, men den fångar uppmärksamheten.
När det gäller den fackliga verksamheten för oss AGSS är jag helt under ytan. Med andra ord, hur ska en stackars soldat göra?
På min tidigare arbetsplats var jag väldigt involverad i det fackliga arbetet; satt med i samverkansgruppen, huvudskyddsombud, arbete med lönekriterier, skriva under på löneförändringar, sitta med på samtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, m.m., m.m.
Nu känns det helt plötsligt som om jag är helt novis på det här området igen. Vet inte ens vilken SACO organisation jag ska tillhöra. Eller ens hur det nu fungerar i den här branschen.
Att vara med i facket är för mig naturligt, det känns bra att stödja varandra. Men att vara lika engagerad som tidigare tar mig emot eftersom verksamheten är så väsensskild från det jag gjorde tidigare. Bara det att vara skyddsombud: På min förra arbetsplats kunde man med en sträng min gå in till chefen och tala om för honom att det nog är bäst att avbryta verksamheten i en viss lokal pga värme/kyla/luftkvalitet/osv. Allt som är hälsovådligt kunde generera ett stopp i verksamheten, något jag gjort flertalet gånger.
Ponera nu att vi genomför en skarpskjutning i bebyggelse med understödsvapen, eller rensning av rum med skarp handgranat och skarp am, eller rappellering i mörker, eller körning i mörker, eller, eller, eller, ja ni förstår säkert. Hur motiverar man ett stopp i verksamheten då farligheten i verksamheten är själva kärnan i verksamheten? Lagom luddigt!?
Missförstå mig rätt, jag har ingen som helst vilja att stoppa en sådan övning. De är en av anledningarna till att ta en anställning som soldat, intresset för det militära. (Nej, jag är ingen MÖP. Officiellt)
I alla fall. Om någon har en bra idé, eller till och med vet vilken facklig organisation vi ska tillhöra: hör av er.
Ursäkta ordvitsen, men den fångar uppmärksamheten.
När det gäller den fackliga verksamheten för oss AGSS är jag helt under ytan. Med andra ord, hur ska en stackars soldat göra?
På min tidigare arbetsplats var jag väldigt involverad i det fackliga arbetet; satt med i samverkansgruppen, huvudskyddsombud, arbete med lönekriterier, skriva under på löneförändringar, sitta med på samtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, m.m., m.m.
Nu känns det helt plötsligt som om jag är helt novis på det här området igen. Vet inte ens vilken SACO organisation jag ska tillhöra. Eller ens hur det nu fungerar i den här branschen.
Att vara med i facket är för mig naturligt, det känns bra att stödja varandra. Men att vara lika engagerad som tidigare tar mig emot eftersom verksamheten är så väsensskild från det jag gjorde tidigare. Bara det att vara skyddsombud: På min förra arbetsplats kunde man med en sträng min gå in till chefen och tala om för honom att det nog är bäst att avbryta verksamheten i en viss lokal pga värme/kyla/luftkvalitet/osv. Allt som är hälsovådligt kunde generera ett stopp i verksamheten, något jag gjort flertalet gånger.
Ponera nu att vi genomför en skarpskjutning i bebyggelse med understödsvapen, eller rensning av rum med skarp handgranat och skarp am, eller rappellering i mörker, eller körning i mörker, eller, eller, eller, ja ni förstår säkert. Hur motiverar man ett stopp i verksamheten då farligheten i verksamheten är själva kärnan i verksamheten? Lagom luddigt!?
Missförstå mig rätt, jag har ingen som helst vilja att stoppa en sådan övning. De är en av anledningarna till att ta en anställning som soldat, intresset för det militära. (Nej, jag är ingen MÖP. Officiellt)
I alla fall. Om någon har en bra idé, eller till och med vet vilken facklig organisation vi ska tillhöra: hör av er.
tisdag 6 juli 2010
Vi verkar bli ensamma.
Det nya avtalet för anställda inom försvarsmakten börjar tydligen dimpa ner i brevlådan hos alla yrkesknektar. I det säger FM i korthet; Skriv på om att vi kan skickad dig vart vi vill, när vi vill. Annars åker du ut. Men du får ingen extra kompensation för ovissheten.
Hur genomtänkt är det här? Anser FM att dom är en så otroligt attraktiv arbetsgivare att dom kan bete sig på det här viset? För mig är det otänkbart att ändra förutsättningarna i ett arbetsavtal på det sättet. Vad gör facket i den här frågan kan man undra.
För oss soldater som anställs nu under hösten och framåt är det en helt annan sak, vi vet redan nu att vi kan bli skickade lite varstans i världen, vad tiden lider. Annars är det bara att säga upp sig. Inget konstigt alls.
Vi får se till årsskiftet 2010/2011 om vi får sätta upp och utveckla bataljonerna själva, vi AGSS.
Hur genomtänkt är det här? Anser FM att dom är en så otroligt attraktiv arbetsgivare att dom kan bete sig på det här viset? För mig är det otänkbart att ändra förutsättningarna i ett arbetsavtal på det sättet. Vad gör facket i den här frågan kan man undra.
För oss soldater som anställs nu under hösten och framåt är det en helt annan sak, vi vet redan nu att vi kan bli skickade lite varstans i världen, vad tiden lider. Annars är det bara att säga upp sig. Inget konstigt alls.
Vi får se till årsskiftet 2010/2011 om vi får sätta upp och utveckla bataljonerna själva, vi AGSS.
måndag 5 juli 2010
Vi är inte ensamma.....
... i vår insats för Sveriges försvar. Carina gör det väldigt tydligt att det vi gör i vårat, framtida i mitt fall, yrke påverkar våra anhöriga.
Tänk igenom nu, alla ni som funderar på ett liv i grönt. För även om det är fel och orättvist att våra anhöriga blir indragna i det vi valt att syssla med, så blir dom det.
Tänk igenom nu, alla ni som funderar på ett liv i grönt. För även om det är fel och orättvist att våra anhöriga blir indragna i det vi valt att syssla med, så blir dom det.
lördag 3 juli 2010
Luftslott?
Nu verkar alla partier i alliansen stödja en ökning av försvarsanslagen.
Jippi.
Jag säger ÄNTLIGEN! med ett förbehåll. Det förbehållet stavas V-A-L-F-L-Ä-S-K.
Förhoppningsvis får vi pengarna (Ja, vi. Soldaterna som ska använda prylarna i slutändan.) inom en mandatperiod. Om det blir några.
Nån som är villig att sätta pengar på det?
Jippi.
Jag säger ÄNTLIGEN! med ett förbehåll. Det förbehållet stavas V-A-L-F-L-Ä-S-K.
Förhoppningsvis får vi pengarna (Ja, vi. Soldaterna som ska använda prylarna i slutändan.) inom en mandatperiod. Om det blir några.
Nån som är villig att sätta pengar på det?
fredag 2 juli 2010
Vår, soldaternas, framtid
I Allans inlägg väcks många frågor. Bittra frågor.
Vad kommer hända med vårt försvar? Finns det pengar att öva för, eller ska "våra" pengar gå till ytterligare en skrivbordshelikopter.
Den som lever får se, hoppas då bara vi får schysst skyddsutrustning fram till dess.
Vad kommer hända med vårt försvar? Finns det pengar att öva för, eller ska "våra" pengar gå till ytterligare en skrivbordshelikopter.
Den som lever får se, hoppas då bara vi får schysst skyddsutrustning fram till dess.
Fysisk Status
Satt och funderade på min fysiska status inför mitt nya liv som soldat och kom fram till en sak; jag måste börja träna, igen. Den nivån jag hade när jag gjorde testerna har liksom sjunkit lite, det var några månader sedan.
När jag ändå är inne på soldaters fysiska status kan jag ge min syn på hur jag vill att det ska vara under arbetstiden på regementet:
Fri träning.
Nu tänker ni (som hittat hit) säkert att "Ja men, det är väl så redan?" eller "Varför ska nån bestämma över min träning?!"
Jo visst, nog är det så redan, på många ställen. MEN en tanke som dök upp under testerna inför anställning och övriga observationer om framförallt vissa officerares fysiska status är: Åh, herregud!!!!
Det var t.ex. många som inte klarade av beep-testet på uttagningarna nivå 9.11 var kravet. Motsvarar ungefär 3 km på 14 minuter i ansträngning. Hur kan unga människor som funderar på en militär karriär, på skytte, INTE klara av det? Hur tänker dom när dom inte förbereder sig? Multitestet var tydligen också otroligt svårt för många. Kravet var 175 poäng. Det ska en frisk människa klara, fick själv lite drygt 300.
Att få träna på arbetstid och forma sin kropp att klara av de mest fantastiska saker (i andras ögon i alla fall) är en förmån utöver det mesta. Men motprestationen måste minst vara att man är förberedd på det som komma skall.
Suck.
Nu ska jag köpa nya löparskor.
När jag ändå är inne på soldaters fysiska status kan jag ge min syn på hur jag vill att det ska vara under arbetstiden på regementet:
Fri träning.
- Tillgång till gym
- Tillgång till hall
- Tillgång till hinderbana
- INTE Lejon attack
- Schemalagda träningspass
- Avsatt egen tid
- Tävlingar (varför inte)
- Beep-test
- Multitest
Nu tänker ni (som hittat hit) säkert att "Ja men, det är väl så redan?" eller "Varför ska nån bestämma över min träning?!"
Jo visst, nog är det så redan, på många ställen. MEN en tanke som dök upp under testerna inför anställning och övriga observationer om framförallt vissa officerares fysiska status är: Åh, herregud!!!!
Det var t.ex. många som inte klarade av beep-testet på uttagningarna nivå 9.11 var kravet. Motsvarar ungefär 3 km på 14 minuter i ansträngning. Hur kan unga människor som funderar på en militär karriär, på skytte, INTE klara av det? Hur tänker dom när dom inte förbereder sig? Multitestet var tydligen också otroligt svårt för många. Kravet var 175 poäng. Det ska en frisk människa klara, fick själv lite drygt 300.
Att få träna på arbetstid och forma sin kropp att klara av de mest fantastiska saker (i andras ögon i alla fall) är en förmån utöver det mesta. Men motprestationen måste minst vara att man är förberedd på det som komma skall.
Suck.
Nu ska jag köpa nya löparskor.
Wiseman's Wisdoms: Hot mot anhöriga (uppdaterad med en länk)
Wiseman's Wisdoms: Hot mot anhöriga
Jag förstår inte de personer, soldaterna alltså, som inte tänker både en och två gånger innan dom ställer upp på bild. Ofta syns ansiktet i klanderfri HD-upplösning, samt både för och efternamn. Gärna ålder och hemort också.
Personligen har jag ingen som helst önskan att få mitt ansikte i tryck i någon blaska, eller på FMs hemsida. Jag har till och med bett mina vänner att inte lägga upp bilder på mig på hemsidor (läs Facebook) eftersom jag valt att själv inte vara med där, eftersom det aldrig går att veta vem som använder den informationen.
När det nu dessutom blir ett nytt yrkesförsvar där soldater som tjänstgör utomlands även tjänstgör hemma, uppstår ännu större risker att bli påverkad av diverse ljusskygga element.
Så, till alla ni som traskar runt i kronans kläder, planerar att göra det, eller har gjort det i utlandsstyrkan: TÄNK TILL NU! Jag vill inte åka på pisk i Långtbortistan för att en soldat i min grupp lagt upp en frän bild på sig själv på taket på en 90-vagn på Facebook, med kommentaren "den andra personen (jag) är min chef XXXXXXX"
DIE FACEBOOK, DIE
Uppdatering
Cynisten skriver bra om det också.
Jag förstår inte de personer, soldaterna alltså, som inte tänker både en och två gånger innan dom ställer upp på bild. Ofta syns ansiktet i klanderfri HD-upplösning, samt både för och efternamn. Gärna ålder och hemort också.
Personligen har jag ingen som helst önskan att få mitt ansikte i tryck i någon blaska, eller på FMs hemsida. Jag har till och med bett mina vänner att inte lägga upp bilder på mig på hemsidor (läs Facebook) eftersom jag valt att själv inte vara med där, eftersom det aldrig går att veta vem som använder den informationen.
När det nu dessutom blir ett nytt yrkesförsvar där soldater som tjänstgör utomlands även tjänstgör hemma, uppstår ännu större risker att bli påverkad av diverse ljusskygga element.
Så, till alla ni som traskar runt i kronans kläder, planerar att göra det, eller har gjort det i utlandsstyrkan: TÄNK TILL NU! Jag vill inte åka på pisk i Långtbortistan för att en soldat i min grupp lagt upp en frän bild på sig själv på taket på en 90-vagn på Facebook, med kommentaren "den andra personen (jag) är min chef XXXXXXX"
DIE FACEBOOK, DIE
Uppdatering
Cynisten skriver bra om det också.
torsdag 1 juli 2010
Avtalet för AGSS/K
Är det här rättvist?
Under debatten fram till att avtalet för AGSS/K (anställda gruppchefer, soldater och sjömän. Kontinuerligt) diskuterades lönenivåerna intensivt. Flertalet tyckare har vräkt galla över de låga nivåerna på lönerna för de framtida soldaterna.
Som framgår av avtalet är det ett antal nivåer, grader, som först och främst sätter grundnivån. Sedan kan nivån höjas 12 steg inom varje grad. Det påstås att eventuell erfarenhet ska spela in på vilket av de 4 första stegen (0-3) som varje soldat placeras in i.
Nu kommer det intressanta; vad ska räknas in som erfarenhet? Självklart borde eventuella internationella insatser ha betydelse, kan tyckas. Men vad göra med en soldat som går in som skyttesoldat, och har gjort ett par vändor i t.ex. Afghanistan som fordonsförare? Ska han/hon då gå in på steg 0, 1, 2 eller 3?
Bevisligen har soldaten en militär erfarenhet, men är den relevant? Samma problem uppstår om för en person som t.ex. har pedagogisk examen och erfarenhet. Om den personen går in som gruppchef, utan annan militär erfarenhet utöver värnplikt, ska då den ledarutbildning och föregångsmannaskap som personen förvärvat i sin tidigare profession spela in? Trots att den inte är kopplad till försvarsmakten?
Det här hoppas jag få tydliga och väl underbyggda svar på när systemet kör igång.
Bara att hålla tummarna.
Under debatten fram till att avtalet för AGSS/K (anställda gruppchefer, soldater och sjömän. Kontinuerligt) diskuterades lönenivåerna intensivt. Flertalet tyckare har vräkt galla över de låga nivåerna på lönerna för de framtida soldaterna.
Som framgår av avtalet är det ett antal nivåer, grader, som först och främst sätter grundnivån. Sedan kan nivån höjas 12 steg inom varje grad. Det påstås att eventuell erfarenhet ska spela in på vilket av de 4 första stegen (0-3) som varje soldat placeras in i.
Nu kommer det intressanta; vad ska räknas in som erfarenhet? Självklart borde eventuella internationella insatser ha betydelse, kan tyckas. Men vad göra med en soldat som går in som skyttesoldat, och har gjort ett par vändor i t.ex. Afghanistan som fordonsförare? Ska han/hon då gå in på steg 0, 1, 2 eller 3?
Bevisligen har soldaten en militär erfarenhet, men är den relevant? Samma problem uppstår om för en person som t.ex. har pedagogisk examen och erfarenhet. Om den personen går in som gruppchef, utan annan militär erfarenhet utöver värnplikt, ska då den ledarutbildning och föregångsmannaskap som personen förvärvat i sin tidigare profession spela in? Trots att den inte är kopplad till försvarsmakten?
Det här hoppas jag få tydliga och väl underbyggda svar på när systemet kör igång.
Bara att hålla tummarna.
Nya tider, nya soldater
Så där, då har jag karriärväxlat.
Den här bloggen syftar till att beskriva hur det går till i det nya yrkesförsvaret. Inne ifrån verksamheten. På soldatnivå.
Jag är en av de första som kommer anställas under hösten för att ingå i det nya "frivilligförsvaret" som försvarsmakten valt att kalla det. Yrkessoldater väljer jag att kalla oss.
Förhoppningsvis kommer mina inlägg att ge en verklig bild av hur det är att vara anställd soldat i en organisation som är under förändring, och förhoppningsvis även ge intresserade en vägledning om dom har tanken att testa på det här livet.
Under den tiden jag är anställd ska jag försöka beskriva det vi gör i så mycket detalj som möjligt av det som är tillåtet i tystnadsplikten.
Troligen blir det även mycket politik, både utrikes- och försvars-, men det är väl naturligt.
Vi ses i skogen.
Den här bloggen syftar till att beskriva hur det går till i det nya yrkesförsvaret. Inne ifrån verksamheten. På soldatnivå.
Jag är en av de första som kommer anställas under hösten för att ingå i det nya "frivilligförsvaret" som försvarsmakten valt att kalla det. Yrkessoldater väljer jag att kalla oss.
Förhoppningsvis kommer mina inlägg att ge en verklig bild av hur det är att vara anställd soldat i en organisation som är under förändring, och förhoppningsvis även ge intresserade en vägledning om dom har tanken att testa på det här livet.
Under den tiden jag är anställd ska jag försöka beskriva det vi gör i så mycket detalj som möjligt av det som är tillåtet i tystnadsplikten.
Troligen blir det även mycket politik, både utrikes- och försvars-, men det är väl naturligt.
Vi ses i skogen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
En sida som förtjänar en hedersplats.
