Motivationssäck: LK100

Första gången jag såg den här bilden såg den löjlig ut, sen började jag tänka tillbaka på min värnplikt och tänkte att "jo, det kanske var så".

Häromdagen marscherade vi ut i terrängen med fullastad (nästan) LK100, hade stridsövningar, och marscherade tillbaka. Plötsligt såg den där bilden ut som ett bekvämt alternativ och inte det minsta orealistisk.

Frågan är då; vad tror ni djurrättsaktivister skulle säga om vi använde hästar eller åsnor och lastade dom med nära på 1/2 deras vikt? Skillnaden är väl att vi valt det här jobbet frivilligt (även om LK100 inte stod med i annonsen) och det är väl bara att träna mer.

Ja ja, motiverad blev man iallafall. Vilken typ av motivation låter jag var och en själv tänka ut.

Nu ska jag lägga mig i sträckbänken för att återfå normallängd.

Världens bästa jobb....

... känns det som jag har just nu.

Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.

Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.

Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"

ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.

I ljusan låga.... (uppdaterad)

låg dockan.

"LIGG NER, LIGG NER.... LIGG STILL, HÅLL IN ARMAR OCH BEN. JAG SLÄCKER"

Hördes dåna över fältet när vi alla gjorde tappra försök att se till att "personen" som brann inte skulle må allt för dåligt. Tydligen gör det ont att brinna och det är schysst att hjälpa till om det händer.

Ja, brandutbildning handlar det om förstås. Kul och nyttigt, att lägga på kommandon för att simulera en riktig brand i person skruvade upp tempot och adrenalinet så till den milda grad att flera av oss fick kämpa för att släcka en stillaliggande docka. Tur att man fick göra det i lugn och ro, i jämförelse alltså, innan.

Släcka oljebrand var inte heller en barnlek, jädrans vad det brann, gick åt en hel del brandsläckare.

Men kul är det i alla fall. Det bor en liten pyroman i oss alla.


Tårgaskammaren han vi också med, inga problem med den. Lite sveda här och där får man räkna med, och det är bara att bita ihop. Nån fick för sig att testa SoldFs tes om att använda granris vid saneringen, funkar tydligen skitbra. (Ene och tall återstår att testa.)
En och annan tår fälldes dock när vi gick igenom den, tillräckligt, utvädrade kammaren. Utan mask. Lite rödsprängda ögon här och där, och ingen mer förkylning hos plutonen. Nezeril, vad fan är det?!

Vi han även med att drilla grupps former. På ett fält. Med högt gräs. Som fastnar runt fötterna. Fältfys på ett roligt vis. Jäkligt kul att se att det sitter i ryggraden hos de flesta, och de som är lite mer ringrostiga tog rygg och kom ikapp.

Som sagt, en bra dag på jobbet (onsdagen): Tårgasövning, brandövning och stridsgrupperingsformer.

WHOAA!

(uppdatering)

Måste inflika en reflektion till:

En bra chef leder från främsta leden, kul att se att chefer upp till kompc är med och grottar i leran och gasen.

WHOAA!

Teori.....

... teori, teori och mer teori.

Teori om "vad just vi gör här på regementet?".
Teori om framtiden, det lilla vi vet (eller allt vi inte vet, om ni så vill).
Teori om idrott.
Teori om arbetsmiljö.
Teori om PRIO. (fast vi kommer inte kunna använda det av någon anledning, nåt om inloggning).
Teori om facket.
Teori om teori.

Härliga 2 veckor framför oss. Tur att vi får lite tid till att fysa och drilla excercis så vi får känna oss lite militäriska i alla fall.

Puts och studs.

Ännu en vecka har nu gått. En vecka fylld med i stort sett 3 saker; Fys, excercis och vapenhantering. Väldigt stereotypt militärt med andra ord.

Har en trött dag idag efter den gångna veckan, så ni får ursäkta det korta inlägget, men en sak som MÅSTE sägas är att vår pluton i nuläget är bra mycket bättre skyttar än den andra plutonen. Eller vad sägs om 6 (tror jag det var) skjutövningar inklusive inskjutning avklarade, medan den andra plutonen fortfarande höll på med inskjutning. Kan ha att göra med att våra befäl lämnar över skjutningarna på respektive gruppchef = mer effektivt tidsutnyttjande. Kul är det i vilket fall som helst.

Det känns fortfarande märkligt att gå runt i uniform, stridsutrustning och vapen och göra det vi gör och dessutom få betalt för det. Hur många är förunnade att ha som yrke det dom tycker är kul?

(ps. Ryktena går nu på plutonen om vem "Soldaten" är. Den som lever får se. ds.)

Äntligen, nu kör vi!

Sådär, då var vi igång då.

Nu har mitt nya liv som en del av yrkesarmén dragit igång, och vad kan jag säga om det?

Inte mycket.

Vi har i nuläget inte hunnit med så hemskt mycket; pårustning, ID-kort, fys-hinderbana, mer materiel, fys-idioten modell jättejobbig, mer materiel, vapentjänst (läs repetition på ladda/patron ur och prestanda, fys-orientering, osv. Det vill säga, än så länge bara ronket runt omkring inryck, och en massa fys om ni missade. 1 timme om dagen, minst.

MEN, det känns jäkligt skönt att vara tillbaka i grönkläder igen. Att vi får betydligt mer ansvar och att våra plutonsbefäl behandlar oss som de kollegor (om än inte lika utbildade) vi defacto är får mig att studsa upp ur sängen 05:30 och se fram emot ännu en dag i M90L/F, kanske i stridsutrustning idag igen.

Skönt gäng är det också, bra soldater överlag, riktigt bra på vissa håll. I plutonen finns flertalet soldater som egentligen bara hunnit hem och bytt från ökenuniformen till den gröna, där snackar vi kompetens och erfarenhet, och befälen är inte sena att utnyttja den kompetensen. Mycket bra anser jag, då det är direkt korkat att inte ta tillvara dessa indivders styrka.

Den största överraskningen är tempot som satts, vi hinner med väldigt mycket mer än vad som hans med under den första tiden på GU'n. Kanske inte så konstigt iofs, eftersom det förväntas av oss att något ska ha stannat kvar sedan vi muckade.

En bra vecka, och jag ser fram emot nästa. Måndagsångesten har bytts mot fredagsångest; "Varför är helgen så lååååååång!?". Å andra sidan, kan vara bra för kroppen att vila lite. Kompanichefens sista ord var att "Det är helt ok att träna i helgen, om ni känner att ni vill. Men INTE benen, vi vill inte att ni går sönder." Kloka ord.

Fysisk Status

Satt och funderade på min fysiska status inför mitt nya liv som soldat och kom fram till en sak; jag måste börja träna, igen. Den nivån jag hade när jag gjorde testerna har liksom sjunkit lite, det var några månader sedan.

När jag ändå är inne på soldaters fysiska status kan jag ge min syn på hur jag vill att det ska vara under arbetstiden på regementet:

Fri träning.

• Tillgång till gym
• Tillgång till hall
• Tillgång till hinderbana

Fria löparskor.

• INTE Lejon attack

Tid.

• Schemalagda träningspass
• Avsatt egen tid

Kontroller.

• Tävlingar (varför inte)
• Beep-test
• Multitest

Nu tänker ni (som hittat hit) säkert att "Ja men, det är väl så redan?" eller "Varför ska nån bestämma över min träning?!"

Jo visst, nog är det så redan, på många ställen. MEN en tanke som dök upp under testerna inför anställning och övriga observationer om framförallt vissa officerares fysiska status är: Åh, herregud!!!!

Det var t.ex. många som inte klarade av beep-testet på uttagningarna nivå 9.11 var kravet. Motsvarar ungefär 3 km på 14 minuter i ansträngning. Hur kan unga människor som funderar på en militär karriär, på skytte, INTE klara av det? Hur tänker dom när dom inte förbereder sig? Multitestet var tydligen också otroligt svårt för många. Kravet var 175 poäng. Det ska en frisk människa klara, fick själv lite drygt 300.

Att få träna på arbetstid och forma sin kropp att klara av de mest fantastiska saker (i andras ögon i alla fall) är en förmån utöver det mesta. Men motprestationen måste minst vara att man är förberedd på det som komma skall.

Suck.

Nu ska jag köpa nya löparskor.