... känns det som jag har just nu.
Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.
Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.
Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"
ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.
3 kommentarer:
Härligt Soldat!
Du beskriver det som man kan uppleva som militär, om man inte är för problemorienterad. Behåll den känslan, lev i nuet och låt oss bittergubbar sköta gnället.
Följ Cynisks kloka råd!
Den känsla du beskriver känner de flesta av oss igen. Som ett ord på vägen vill jag bifoga ett litet poem, som beskriver den känsla även vi bittergubbar känner, nämligen Vårt Land av Runeberg, han med Fänrik Ståls Sägner, du vet.
Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
Hur ödet kastar än vår lott,
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt?
Och här och här är detta land,
Vårt öga ser det här;
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där,
Vårt fosterland det är!
Visa ord.
Säga vad man vill om kontrakt hit och förhandlingar dit. Jag anser att det vi gör är mer än bara ett jobb. Vem som helst kan inte göra det vi gör, eller vill inte.
Skicka en kommentar