Ett sådant här beteende förtjänar inget annat än att varje soldat och officer suger ut så många civilt meriterande utbildningar som möjöligt på så kort tid som möjligt och sen sluta när det blir dags för insats.
Jävla sätt alltså.
Björn for president.
Uppdatering
FM kommenterar
CI kommenterar kommentaren
En reaktion, bra!
Uppdatering #2
Media börjar nu uppmärksamma det absurda i situationen.
Expressen är först ut.
SvD hänger på.
Uppdatering #3
Vad ska man säga?
måndag 29 november 2010
fredag 19 november 2010
Min hammare är bättre än din.
En nybliven snickare får en anställning hos en etablerad stor svens byggfirma. Snickaren kommer direkt från gymnasiet och vet inte så mycket om den stora snickarvärlden utanför gymnasiedörrarna, men han är taggad och arbetsvillig och har en stor arbetsvilja.
När han kommer till jobbet första dagen träffar han sin förman som hälsar honom välkommen och börjar gå igenom hur det fungerar på just det här företaget. Förmannen presenterar den unga snickaren för de andra i arbetslaget, och de går därefter tillsammans iväg till profilshoppen och fixar arbetskläder. Snickaren känner sig glad och välkommen och faktiskt lite stolt över att ha företagets logga på kläderna. Efter att ha fått ut verktyg och bärutrustning ser den unga snickaren ut som ett proffs.
Veckorna går och arbetet flyter på. En dag när snickaren, som nu börjar bli riktigt fäig, sitter i en speciellt ansträngande position och ska slå i en spik inser han en sak, han når inte hammaren. Attans. Han flyttar således fästet till hammaren från ena sidan bältet till andra, perfekt. Dagen efter inser han att "Fasen, hammaren skulle suttit kvar, den används oftast från den sidan." och flyttar således tillbaka den. Det här pågår några dagar på bygget tills han en dag går in på en stor bygghandel och råkar se en bärutrustning som gör att han kan bära hammaren på precis rätt ställe, och han slipper att hammaren slår emot kroppen när han går. PERFEKT! Han går stolt in till förmannen nästföljande dag och visar sitt inköp, förmannen ger tummen upp "Snyggt, hoppas det funkar bra, då kanske vi kan fixa samma till de andra gubbarna. Bra tänkt."
När de andra ser hur enkelt och bekvämt han bär hammaren frågar dom "Var hittade du den där?" Han berättar såklart, och dagen efter har flera av de andra likadana grejer. Förutom en, han har hittat ett ställe som säljer nästan exakt samma fast det går att flytta runt hammaren till ännu bättre ställen. På hans bärutrustnin går det även att fästa fickor för spik, skruvdragare och skruvar. Utan att allt hänger som ett tattarläger.
På det sättet flyter arbetet på fram till den dagen VD'n för byggföretaget dyker upp för att se hur bygget går. Förmannen kallar ner killarna för att VD'n ska få träffa alla.
VD'n, som är gammal byggare själv, ser att alla har liknande bärutrustning, men ändå olika. Han blir fundersam och frågar: "Vad är det där? Duger inte det ni får av oss?" Den unga snickaren säger, full av ungdomlig säkerhet: "Nä, jag fick ont i ryggen av den gamla, och nu slipper jag springa runt och hämta en massa olika verktyg på en massa olika ställen. Går liksom fortare att jobba nu."
VD'n tänker en stund. "Bra tänkt, jag ska tipsa de andra byggarbetsplatserna. Vi ses gubbar."
Ovanstående är rent fiktivt, men inte otänkbart. Snarare tvärtom. Så länge som säkerheten efterföljs med adekvat utrustning är de flesta chefer glada om de anställda hittar vägar/utrustning som gör jobbet lättare och effektivare.
VARFÖR KLARAR INTE FM AV DET!?
Det här är en lite reflektion runt den absurda debatten om stridsväst 2000 och att den modifieras till oigenkännlighet eller byts mot något som fungerar för uppgiften.
Jag har hitintills inte hört ett argument som är vettigt till varför man inte får bära t.ex. Blackhawk-västar, gröna/beiga, och använda SV2000-fickorna.
Om FM vill ha ett yrkesförsvar är det dags att lyssna på soldaterna. Att fippla på med olika varianter och "mörka" att stridsväst2000 inte används är ok (nåja) under en mission. Inte under 8-12 år. Antingen tillåter FM viss egen utrustning, som en bra stridsväst, tilldelar bra utrustning eller så kommer folk sluta.
När han kommer till jobbet första dagen träffar han sin förman som hälsar honom välkommen och börjar gå igenom hur det fungerar på just det här företaget. Förmannen presenterar den unga snickaren för de andra i arbetslaget, och de går därefter tillsammans iväg till profilshoppen och fixar arbetskläder. Snickaren känner sig glad och välkommen och faktiskt lite stolt över att ha företagets logga på kläderna. Efter att ha fått ut verktyg och bärutrustning ser den unga snickaren ut som ett proffs.
Veckorna går och arbetet flyter på. En dag när snickaren, som nu börjar bli riktigt fäig, sitter i en speciellt ansträngande position och ska slå i en spik inser han en sak, han når inte hammaren. Attans. Han flyttar således fästet till hammaren från ena sidan bältet till andra, perfekt. Dagen efter inser han att "Fasen, hammaren skulle suttit kvar, den används oftast från den sidan." och flyttar således tillbaka den. Det här pågår några dagar på bygget tills han en dag går in på en stor bygghandel och råkar se en bärutrustning som gör att han kan bära hammaren på precis rätt ställe, och han slipper att hammaren slår emot kroppen när han går. PERFEKT! Han går stolt in till förmannen nästföljande dag och visar sitt inköp, förmannen ger tummen upp "Snyggt, hoppas det funkar bra, då kanske vi kan fixa samma till de andra gubbarna. Bra tänkt."
När de andra ser hur enkelt och bekvämt han bär hammaren frågar dom "Var hittade du den där?" Han berättar såklart, och dagen efter har flera av de andra likadana grejer. Förutom en, han har hittat ett ställe som säljer nästan exakt samma fast det går att flytta runt hammaren till ännu bättre ställen. På hans bärutrustnin går det även att fästa fickor för spik, skruvdragare och skruvar. Utan att allt hänger som ett tattarläger.
På det sättet flyter arbetet på fram till den dagen VD'n för byggföretaget dyker upp för att se hur bygget går. Förmannen kallar ner killarna för att VD'n ska få träffa alla.
VD'n, som är gammal byggare själv, ser att alla har liknande bärutrustning, men ändå olika. Han blir fundersam och frågar: "Vad är det där? Duger inte det ni får av oss?" Den unga snickaren säger, full av ungdomlig säkerhet: "Nä, jag fick ont i ryggen av den gamla, och nu slipper jag springa runt och hämta en massa olika verktyg på en massa olika ställen. Går liksom fortare att jobba nu."
VD'n tänker en stund. "Bra tänkt, jag ska tipsa de andra byggarbetsplatserna. Vi ses gubbar."
Ovanstående är rent fiktivt, men inte otänkbart. Snarare tvärtom. Så länge som säkerheten efterföljs med adekvat utrustning är de flesta chefer glada om de anställda hittar vägar/utrustning som gör jobbet lättare och effektivare.
VARFÖR KLARAR INTE FM AV DET!?
Det här är en lite reflektion runt den absurda debatten om stridsväst 2000 och att den modifieras till oigenkännlighet eller byts mot något som fungerar för uppgiften.
Jag har hitintills inte hört ett argument som är vettigt till varför man inte får bära t.ex. Blackhawk-västar, gröna/beiga, och använda SV2000-fickorna.
Om FM vill ha ett yrkesförsvar är det dags att lyssna på soldaterna. Att fippla på med olika varianter och "mörka" att stridsväst2000 inte används är ok (nåja) under en mission. Inte under 8-12 år. Antingen tillåter FM viss egen utrustning, som en bra stridsväst, tilldelar bra utrustning eller så kommer folk sluta.
måndag 1 november 2010
Ljuset i slutet på tunneln, eller mörkret i botten på brunnen. (uppdaterad)
Hur man än tolkar regeringens uppgörelse med S och Mp (V var som vanligt obstinat och hoppade av) har vi nu en kompassriktning att följa. Personligen tycker jag att det är bra att det inte finns något slutdatum på insatsen, utan att läget på marken, som Mona uttryckte det, måste få styra.
Uppgörelsen visar att regeringen tagit till sig att militären inte kan skapa fred själva, och S och Mp att militär-civil samverkan är nödvändig.
Bra sa Bill, framtidstro sa Bull.
Tanken att övergå från skyttesoldater till OMLT och instruktörer, militära och polisiära, låter som en sund idé tycker jag, det finns då en chans att fler enheter ur ANA och ANP kan utbildas och röra sig ute på fältet med stöd av erfarna officerare och soldater från ISAF.
Risken är att med ökad OMLT-verksamhet ökar risken för att svenska soldater råkar i eldstrid tillsammans med ANA, men det är en risk vi får ta för ett säkrare läge.
Uppdatering
Uppgörelsen i punktform.
Uppgörelsen visar att regeringen tagit till sig att militären inte kan skapa fred själva, och S och Mp att militär-civil samverkan är nödvändig.
Bra sa Bill, framtidstro sa Bull.
Tanken att övergå från skyttesoldater till OMLT och instruktörer, militära och polisiära, låter som en sund idé tycker jag, det finns då en chans att fler enheter ur ANA och ANP kan utbildas och röra sig ute på fältet med stöd av erfarna officerare och soldater från ISAF.
Risken är att med ökad OMLT-verksamhet ökar risken för att svenska soldater råkar i eldstrid tillsammans med ANA, men det är en risk vi får ta för ett säkrare läge.
Uppdatering
Uppgörelsen i punktform.
söndag 17 oktober 2010
Sluta grina nu.....
.... alla verklighetsfrånvända politiker och kritiker.
I skuggan av ännu ett tragiskt, men ej oväntat, dödsfall i Afghanistan höjs nu fler röster som skanderar "tillbakadragande, tillbakadragande, tillbakadragande".
Vi, bl.a Sverige, har åtagit oss att hjälpa den Afghanska befolkningen bli av med banditer och fanatiker som gör allt för att sko sig på andras lidande. Huruvida vi skulle varit där från början tänker jag inte kommentera, men nu är vi där och det är naivt att tro att bara för att några ledande politiker tycker att den Afghanska regeringen, förtroendevald "my ass", borde kunna ta över ansvaret från 2013 så ska vi lämna allt vind för våg.
Snälla nån.
Under den senaste tiden har den svenska kontingenten fått en mer aktiv roll i säkerhetsarbetet och följaktligen ökar attackerna mot svenska patruller.
"News flash": De svenska soldaterna i Affe är just det: SOLDATER! som med vapen i hand ska utföra ett farligt arbete. Jamen låt dom göra det då, och låt dom arbeta klart så vi går i mål någon gång. Sluta inte nu bara för att det blir tungt.
Den som sig i leken ger, får leken tåla. Det gällde när vi var barn och spelade fotboll/bandy/hockey/handboll m.m. och det gäller nu.
5 stupade är en tragedi, men med tanke på alla de som varit nere så är det en låg siffra och visar på kvaliteten hos de svenska soldaterna.
"Keep up the good work"
I skuggan av ännu ett tragiskt, men ej oväntat, dödsfall i Afghanistan höjs nu fler röster som skanderar "tillbakadragande, tillbakadragande, tillbakadragande".
Vi, bl.a Sverige, har åtagit oss att hjälpa den Afghanska befolkningen bli av med banditer och fanatiker som gör allt för att sko sig på andras lidande. Huruvida vi skulle varit där från början tänker jag inte kommentera, men nu är vi där och det är naivt att tro att bara för att några ledande politiker tycker att den Afghanska regeringen, förtroendevald "my ass", borde kunna ta över ansvaret från 2013 så ska vi lämna allt vind för våg.
Snälla nån.
Under den senaste tiden har den svenska kontingenten fått en mer aktiv roll i säkerhetsarbetet och följaktligen ökar attackerna mot svenska patruller.
"News flash": De svenska soldaterna i Affe är just det: SOLDATER! som med vapen i hand ska utföra ett farligt arbete. Jamen låt dom göra det då, och låt dom arbeta klart så vi går i mål någon gång. Sluta inte nu bara för att det blir tungt.
Den som sig i leken ger, får leken tåla. Det gällde när vi var barn och spelade fotboll/bandy/hockey/handboll m.m. och det gäller nu.
5 stupade är en tragedi, men med tanke på alla de som varit nere så är det en låg siffra och visar på kvaliteten hos de svenska soldaterna.
"Keep up the good work"
lördag 16 oktober 2010
Mer strid.
Har genomfört en otroligt nyttig och rolig övning: 4 grupper släpps lös på varsin sida av ett terrängavsnitt med ordern "sök upp och slå motståndaren inom område XX/YY". Det faktum att ingen av grupperna visste vilket område de andra grupperna hade eller att de fått samma order gjorde saken mer intressant.
Så, med fickorna fulla med am, inklusive granater och extra magasin (mums), ådrorna fulla med adrenlin och simfire-utrustning påtagen drog stora kriget igång. Det var länge sedan jag gick i färdigställning så länge och var så spänd, det vilade trots allt rätt mycket prestige över det hela.
Efter att gått runt en bra stund och ledan började sätt in så.....
Ja, eldstriden var över på ett ögonblick, med ett antal skadade på båda sidor. Många läxor lärda; breddgruppering är inte helt fel, att målange är en bra sak, stå upp och springa är en dålig idé, osv, osv. Tror t.o.m. det var en "blue on blue" i en av eldstriderna. Obra.
I båda områdena lyckades (eller misslyckades om så man vill) en soldat ur en grupp se och tappa bort den andra gruppen.
Efter lunch var det dags för plutons anfall mot förskansad motståndare. Slutade med mycket eld i luften och en del granater flög, från båda håll. Att vara på förhand i eldställning är starkt, att vara tre gånger så stor styrka är starkare. Även om en grupp i eldställning gjorde stor skada på den anfallande styrkan är det lätt att slå en motsåndare om man har en grupp som kan göra omfattning i sida: Det vill säga, 2 grupper framifrån och en från sidan. Utgången var rätt given från början.
F*n alltså. Det är ett intressant jobb vi valt: Springa (nåja) runt med tung ryggsäck, öva på att på bästa och effektivaste sätt slå ihjäl motståndare med eller utan eldinsats och tycka det är fullt normalt att gå runt med en Ak5C i näven, nästan konstigt utan den faktiskt. Undrar hur det kommer kännas den dagen det civila mörkret sänker sig över oss igen?
Nu är det långhelg efter en period med långa dagar, sen drar "konflikten" igång igen.
Så, med fickorna fulla med am, inklusive granater och extra magasin (mums), ådrorna fulla med adrenlin och simfire-utrustning påtagen drog stora kriget igång. Det var länge sedan jag gick i färdigställning så länge och var så spänd, det vilade trots allt rätt mycket prestige över det hela.
Efter att gått runt en bra stund och ledan började sätt in så.....
Ja, eldstriden var över på ett ögonblick, med ett antal skadade på båda sidor. Många läxor lärda; breddgruppering är inte helt fel, att målange är en bra sak, stå upp och springa är en dålig idé, osv, osv. Tror t.o.m. det var en "blue on blue" i en av eldstriderna. Obra.
I båda områdena lyckades (eller misslyckades om så man vill) en soldat ur en grupp se och tappa bort den andra gruppen.
Efter lunch var det dags för plutons anfall mot förskansad motståndare. Slutade med mycket eld i luften och en del granater flög, från båda håll. Att vara på förhand i eldställning är starkt, att vara tre gånger så stor styrka är starkare. Även om en grupp i eldställning gjorde stor skada på den anfallande styrkan är det lätt att slå en motsåndare om man har en grupp som kan göra omfattning i sida: Det vill säga, 2 grupper framifrån och en från sidan. Utgången var rätt given från början.
F*n alltså. Det är ett intressant jobb vi valt: Springa (nåja) runt med tung ryggsäck, öva på att på bästa och effektivaste sätt slå ihjäl motståndare med eller utan eldinsats och tycka det är fullt normalt att gå runt med en Ak5C i näven, nästan konstigt utan den faktiskt. Undrar hur det kommer kännas den dagen det civila mörkret sänker sig över oss igen?
Nu är det långhelg efter en period med långa dagar, sen drar "konflikten" igång igen.
Motivationssäck: LK100
Första gången jag såg den här bilden såg den löjlig ut, sen började jag tänka tillbaka på min värnplikt och tänkte att "jo, det kanske var så".
Häromdagen marscherade vi ut i terrängen med fullastad (nästan) LK100, hade stridsövningar, och marscherade tillbaka. Plötsligt såg den där bilden ut som ett bekvämt alternativ och inte det minsta orealistisk.
Frågan är då; vad tror ni djurrättsaktivister skulle säga om vi använde hästar eller åsnor och lastade dom med nära på 1/2 deras vikt? Skillnaden är väl att vi valt det här jobbet frivilligt (även om LK100 inte stod med i annonsen) och det är väl bara att träna mer.
Ja ja, motiverad blev man iallafall. Vilken typ av motivation låter jag var och en själv tänka ut.
Nu ska jag lägga mig i sträckbänken för att återfå normallängd.
torsdag 7 oktober 2010
Eldfest i dagarna tre.
Hade varit fullständigt underbart. Men tre dagars stridsövning i skogen med tillämpade moment med B-styrka och tagande av terräng med hel pluton.
Mums.
Väldigt nyttigt att rosta av kunskaperna och ena allas små nycker till några standardförfaranden. Vilka tillslut satt någorlund, tillräckligt för att få gruppen att agera mer eller mindre instinktivt.
Att avsluta en övningsserie med full plutons frr, bli påskjutna och göra omfattning i plutons ram är en ynnest. F*n va' kul det här är.
- Spöregn långa stunder = ALLT är blött.
+ Bra med en B-styrka som agerar "rätt"; inte stå still och bara vänta, hålla ner huvudet när det skjuts och genomtänkta synpunkter och förbättringsförslag.
Dessutom får vi betalt för det.
Mums.
Väldigt nyttigt att rosta av kunskaperna och ena allas små nycker till några standardförfaranden. Vilka tillslut satt någorlund, tillräckligt för att få gruppen att agera mer eller mindre instinktivt.
Att avsluta en övningsserie med full plutons frr, bli påskjutna och göra omfattning i plutons ram är en ynnest. F*n va' kul det här är.
- Spöregn långa stunder = ALLT är blött.
+ Bra med en B-styrka som agerar "rätt"; inte stå still och bara vänta, hålla ner huvudet när det skjuts och genomtänkta synpunkter och förbättringsförslag.
Dessutom får vi betalt för det.
lördag 2 oktober 2010
Nu kokar det.
SÄPO har gått ut med att hotnivån mot sverige är på nivå 3 av 5, "Förhöjd hotbild".
Nere i europa rustar sig länderna för storskaliga terrorattacker som mest liknar något ur en dålig film.
Frågan är då; hur påverkar det här oss soldater? Vi som med stor sannolikhet kommer sättas in om det nu sker en sådan attack som tidningarna målar upp.
Kommer det skyndas på vad gäller resurser eller sitter FML och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer regering och riksdag nu ta sitt förnuft tillbaka och fördela budgeten annorlunda eller sitter dom och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer de sammantagna underrättelsetjänsternas bedömning ligga till någon grund för sveriges militärs agerande över huvud taget.
Kommer en eventuell attack nere på kontinenten överhuvudtaget ge någon respons, eller kommer våra politiker fortfarande sitta med huvudet i armhålan och tänka, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Intressanta tider för oss soldater som till syvene och sist valt ett jobb som går ut på att på uppdrag av de styrande gå i utpekad riktning, utföra beordrad uppgift och röja undan de som står i vägen. Inget att hymla om, vi tränar för att med vapen i hand och granater i fickan utföra det arbete våra förtroendevalda lagt på oss.
Nere i europa rustar sig länderna för storskaliga terrorattacker som mest liknar något ur en dålig film.
Frågan är då; hur påverkar det här oss soldater? Vi som med stor sannolikhet kommer sättas in om det nu sker en sådan attack som tidningarna målar upp.
Kommer det skyndas på vad gäller resurser eller sitter FML och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer regering och riksdag nu ta sitt förnuft tillbaka och fördela budgeten annorlunda eller sitter dom och tänker, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Kommer de sammantagna underrättelsetjänsternas bedömning ligga till någon grund för sveriges militärs agerande över huvud taget.
Kommer en eventuell attack nere på kontinenten överhuvudtaget ge någon respons, eller kommer våra politiker fortfarande sitta med huvudet i armhålan och tänka, "Nä, det händer inte oss." i vanlig ordning.
Intressanta tider för oss soldater som till syvene och sist valt ett jobb som går ut på att på uppdrag av de styrande gå i utpekad riktning, utföra beordrad uppgift och röja undan de som står i vägen. Inget att hymla om, vi tränar för att med vapen i hand och granater i fickan utföra det arbete våra förtroendevalda lagt på oss.
torsdag 30 september 2010
Världens bästa jobb....
... känns det som jag har just nu.
Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.
Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.
Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"
ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.
Efter en period med mycket teori om allt som har med allt möjligt administrativt tjafs att göra går vi nu in i en härlig period.
Eller vad sägs om:
Närkamp.
Praktiska skyddsvaktsövningar; skjutning, uppspelade scenarior, m.m.
Stridsövningar; allt från stridspar torrövning till pluton/kompani skarpt.
Dubbesidiga övningar a' la' laserdome.
L-ABCDE; Bära, bandagera, "känna å klämma" på varandra (mysigt).
Påbörjar fordonsutbildningen.
m.m. m.m.
Återigen: "Alltså, ni tänker BETALA mig för att hålla på med det här. Som ett jobb liksom?!"
ps. Liiiite mer lön skulle iofs inte skada. ds.
To Fack, or not to Fack? Del 3
The saga continues.
Har under veckan fått information från de olika fackliga organisationerna som verkar inom FM.
Vad säger man?!
På frågan; vad händer om ni står som ombud för både arbetstagare och arbetsgivare (soldat vs. befäl) fås endast flyktiga svar om "enighet", "allas rätt", "vi hjälper båda", osv. Inget definitivt när det gäller hjälp till den lilla soldaten.
Däremot ger dom en bra bild av en enad front mot FML i många frågor som rör kollektivet; försäkringar, löner, m.m.
Så, gå med eller inte?
Ur en storkollektiv synvinkel: Ja. De fackliga org. gör bra saker som gäller alla.
Ur en personlig synvinkel: Njaä. De ger ett intryck av att vi är obetydliga och endast värda att bry sig om som ett kollektiv. (se ovan).
Bara att fundera vidare alltså.
Har under veckan fått information från de olika fackliga organisationerna som verkar inom FM.
Vad säger man?!
På frågan; vad händer om ni står som ombud för både arbetstagare och arbetsgivare (soldat vs. befäl) fås endast flyktiga svar om "enighet", "allas rätt", "vi hjälper båda", osv. Inget definitivt när det gäller hjälp till den lilla soldaten.
Däremot ger dom en bra bild av en enad front mot FML i många frågor som rör kollektivet; försäkringar, löner, m.m.
Så, gå med eller inte?
Ur en storkollektiv synvinkel: Ja. De fackliga org. gör bra saker som gäller alla.
Ur en personlig synvinkel: Njaä. De ger ett intryck av att vi är obetydliga och endast värda att bry sig om som ett kollektiv. (se ovan).
Bara att fundera vidare alltså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
En sida som förtjänar en hedersplats.
